> Selma Lagerlöf och filmen

Under 1900-talets tidiga årtionden var Sverige en stormakt inom filmen. Mycket av detta kan vi tacka Selma Lagerlöf för. Hennes litterära storverk inspirerade dåtidens ledande regissörer och hon hade ofta mer än ett finger med i spelet då de skulle filmas.

Selma Lagerlöf levde 1858-1940 och blev genom sina många böcker en av Sveriges folkkäraste författare genom tiderna. 1909 belönades hon med Nobelpriset i litteratur och 1914 hedrades hon genom att bli invald i Svenska Akademien. Flera av hennes mest kända verk har med jämna mellanrum dykt upp på filmduken, både i Sverige och utomlands. Passande nog så var den första spelfilm som spelades in i Värmland, Hedqvists ”Dunungen” (1919), gjord efter romanen med samma namn. Under den svenska filmens storhetstid var hon den mest filmade författaren i Sverige.

De främsta tolkarna av Selmas romaner var Victor Sjöström och Mauritz Stiller. När Sjöström spelade in ”Tösen från Stormyrtorpet” (1917) lyckades han vinna den kräsna författarinnans förtroende. Förtroendet för regissören ökade ytterligare sedan Sjöström gjort ”Ingmarssönerna I och II” (1918-1919), och ”Karin Ingmarsdotter” (1920) som bygger på Jerusalemromanerna.

Victor Sjöström var den regissör som Selma uppskattade mest och han var också den som gjorde flest ”Selma-filmer”. 1921 kom den kanske mest uppskattade av dem alla, ”Körkarlen”. Filmen blev en stor internationell succé och Selma lär ha varit rörd till tårar då hon såg filmen.

Med Mauritz Stiller var det en helt annan historia. Det började dock bra då han 1919 gjorde en mycket uppskattad filmatisering av ”Herr Arnes penningar”. Filmen anses vara en av hans bästa och även Selma var nöjd med Stiller denna gång. Annat ljud i skällan blev det dock efter premiären på ”Gunnar Hedes saga” (1923) som bygger på Selma Lagerlöfs bok ”En herrgårdssägen”. Selma lär ha varit ytterligt upprörd och skällt ut Stiller efter noter uppe på Mårbacka.

Trots denna motgång gjorde han ytterligare en filmatisering av en Selma Lagerlöf-bok. Denna gång var det storverket ”Gösta Berlings saga” (1924) som skulle bli film. Resultatet blev dock inte den framgång man förväntat sig och Selma rasade än en gång mot Stiller. Efter misslyckandet begav sig Stiller till Hollywood, där han dock inte rönte några större framgångar.

1944 var det åter dags för en Selma Lagerlöf-roman att bli film. Den här gången var det ”Kejsaren av Portugallien” som filmades av Gustaf Molander och i huvudrollen återfinns en 65-årig Victor Sjöström. Även värmlänningen Gustaf Edgren tog sig under slutet av sin karriär an en av Selmas böcker. Det var ”Tösen från Stormyrtorpet” (1947) som åter blev filmatiserad, något den för övrigt blivit i så vitt skilda länder som Tyskland, Turkiet, Finland och Danmark.

1954 återskapade Gustaf Molander den klassiska Herr Arnes penningar i en mer eller mindre misslyckad färgversion. Romanen Löwensköldska ringen kallades som film ”Charlotte Löwensköld” och filmatiserades 1930 och 1979. Den senare gjordes av Jackie Söderman och spelades till vissa delar in i Värmland. Minnesvärd är också TV-versionen av Gösta Berlings saga, med Thommy Berggren i huvudrollen.

Under 90-talet dammade man än en gång av Selmas Jerusalemromaner och den här gången resulterade det i Bille Augusts stora film ”Jerusalem” (1996). Som de flesta filmer som bygger på en historia författad av Selma Lagerlöf blev den en stor framgång. Kanske markerade detta att en renässans är på väg för Selma Lagerlöfs odödliga historier.

"Vi har oljan. Ni har Selma Lagerlöf."
- Tore Renberg, norsk författare

Mårbacka

Läs mer om Selma Lagerlöfs hem, liv och författarskap.

www.marbacka.s.se

Körkarlen

Victor Sjöströms filmatisering av Selma Lagerlöfs berättelse har fått nytt liv med musik av P-O Davidsson. Biografer och andra arrangörer kan boka en visning med levande musik.

Läs mer